Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det vet ja g verkligen icke, — jag har bara
seglat en gång förut, och då blåste det ingenting.»
Länsmannens leende blef ännu bredare och
bistrare.
»Och herrn vill ovilkorligen öfver i dag?»
»Ja, om inte stormen går bort till i morgon,
så vill jag allt öfver i dag.»
»Lägger sig, herre!» röt länsmannen, »stormen
går inte bort, den lägger sig. Men det gör den inte
på den här sidan torsdagen, det kan herrn vara
lugn för.»
Han såg en stund pröfvande på adjunktens
magra, genomblåsta gestalt och fortsatte så:
»Jaså, herrn vill verkligen segla med mig?»
»Ja, jag tackar, om jag får!» svarade adjunkten
och gjorde ett försök att lyfta på hatten, hvilket
tack vare blåsten höll på att lyckas alldeles för väl.
»Nå, då ska’ herrn också få det!» Det var ett
egendomligt tonfall i länsmannens röst, som dock
adjunkten icke lade märke till, sysselsatt som han
var med att få på sig hatten.
Och så följdes de åt ner till båtbryggan, som
låg i lä bakom en udde.
Länsmannen var beryktad i hela nejden som
en öfverdådig seglare. Han hade seglat omkull två
gånger och en gång i medvind fört så mycket
segel, att han tryckt ned båten under vattnet och
seglat under på det viset. Den båten fick han
aldrig upp igen och det var med knapp nöd han
själf kom i land. Han bytte om båt ungefär en
gång om året, — då han haft dem så länge,
tröttnade han alltid på dem, och de voro då lika usla,
som de i början varit präktiga. För närvarande
hade han en liten smäcker, kutterriggad båt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
