- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
48

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men vänta mig!» mumlade lian. Han såg ut
öfver fjärden, såg på seglen och tog sig betänksamt
i håret. Men så ryckte han på axlarne och tänkte:
»Låt gå!»

Men det blef en allvarlig segling på hemfärden,
och han fick just ingen tid öfrig att se efter om
adjunkten var rädd. Han var ensam om att sköta
båda seglena och rodret, ty vid den första
vändningen hade adjunkten burit sig så bakvändt åt,
att han måst taga fockskotet från honom. Det var
nätt upp den allvarligaste segling han varit med
om, men båten stod sig bra och var betydligt
styfvare än han väntat. Likväl fingo de in bra
med vatten, så att adjunkten hade jämt göra med
att ösa.

Emellertid hade de kommit så långt, att de
bara hade ett slag kvar att göra för att kunna
lägga upp till bryggan. De lågo in emot hemlandet
och höllo just på att komma i lä under en holme,
som låg strax utanför detta. Länsmannen hade
först ämnat göra slaget här vid holmen, men så
ändrade han sig och beslöt att göra slaget fullt ut,
för att så komma ofvanför holmen. De lågo nu i
smult vatten och farten hade saktats betydligt. Då
kom en förfärlig kastby öfver holmen, slog i seglen
med dånet af ett kanonskott och vräkte båten på
sidan. Länsmannen kastade med all makt ner
styret, men det var gagnlöst, båten hade ingen fart
— och der lågo de.

»Benen klara från skotet!» hann länsmannen
ropa, och i det samma båten sjönk, fick han tag i
adjunktens ena arm och höll fast. Ett ögonblick
voro de båda under, men kommo så upp igen.
Adjunkten började kafva sig in åt holmen, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free