Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adjunktens brist på företagsamhet ansåg han sig
kunna riskera det.
Icke förr än nu hade länsmannen sett på
adjunkten, men vid den första blicken på dennes
an-sigte, blef han kopparröd i ansigtet och for häftigt
upp från stolen.
»Tror du kanske inte att det är säkert. Vill
du att jag ska’ svära på att ni äro gifta innan
nyåret! Ska’ jag?»
Och han hade redan öppnat munnen för en af
sina bästa eder, då adjunkten afbröt honom med
en högtidlig försäkran, att han icke hyste en skymt
till tvifvelsmål. Och länsmannens säkra uppträdande
hade också utöfvat sin vanliga verkan på honom,
att ingifva äfven honom en viss trygghet.
Då de skildes åt, bad länsmannen honom komma
som vanligt och dricka en toddy på kvällen, men
icke låtsa om något. »Låt det gå så småningom,»
sade han, »ser du, flickorna äro sadana nu för tiden,
att man måste taga dem en smula varligt.»
Det lofvade adjunkten af fullaste hjerta, och
aftonen förgick som vanligt, med det undantaget,
att då Majken en stund kom ut till dem på
farstukvisten, föreslog länsmannen att hon och »Jonas»
skulle dricka duskål, hvilket äfven skedde under
lycklig förlägenhet å adjunktens sida och kall
höflighet å Majkens.
På detta sätt blefvo adjunkten och Majken
hemligt förlofvade med hvarandra. Adjunkten var
öfverlycklig — på sitt sätt — och ovan som han
var vid denna känsla, så upptagen af den, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
