Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men frampå förmiddagen kom ändtligen
länsmannen.
Adjunkten tog emot honom med en ängsligt
frågande blick, men vågade icke säga något.
Länsmannen satte sig, torkade sin panna och
pustade ut efter promenaden. Adjunkten stod
framför honom och försökte läsa i hans ansigte,
men kunde icke bli klok på, hvad det egentligen
uttryckte.
Då länsmannen ändtligen pustat ut, gick han
enligt sin vana rakt på saken.
»Jo, det är klart!» sade han.
Det föll en sten från adjunktens bröst.
»Men,» fortsatte länsmannen och adjunktens
ansigte mulnade åter. »Men — jag har tänkt nogare
på saken, — det var derför jag inte kom i går, —
det är bäst att det inte blir någon riktig förlofning
förr än i höst, och då kan ni gifta er ett par
månader efteråt, — jag vill inte att det skall vara
någon lång förlofning, ser du!»
Det var nu icke alldeles öfverensstämmande
med rätta förhållandet, detta. Hela saken . hade
nemligen stött på ett oväntadt bestämdt motstånd
hos Majken, och under gårdagens lopp hade det
varit skarpa scener mellan henne och fadern. Det
var efter mycken möda, som han slutligen förmått
henne till detta medgifvande, hvarigenom hon
åtminstone vann tid.
»Men naturligtvis är rii så godt som förlofvade
redan nu, fast hemligt, förstår du! Så att ni säger
du åt hvarandra, och du får kyssa henne med, om
du vill.»
Detta var ett medgifvande, som länsmannen
gjorde på eget bevåg, men med kännedom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
