Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Länsmannen uppgaf en lång h vissling.
»På det viset! Men hvarför sa’ dn inte det
med det samma? En gammal historia, hva’?»
Adjunkten såg sig tvungen att gå vidare och
nickade.
»Nå, det var en annan sak. Det kan väl inte
hjelpas då, fast det är synd om flickan. Jag ska’
försöka förbereda henne på det helt varligt, — och
så är det kanske bäst hon reser bort på en tid, —
jag ska’ tänka på det!»
Denna upptäckt hade ännu mer förökat hans
vänskap för adjunkten, och intresserade honom i så
hög grad, att den alldeles trängde giftermålsplanen
i bakgrunden. Han var nu lika ifrig att få slut
på den, som han förut varit vid dess uppgörande;
kanske kände han också i djupet af sitt hjerta en
viss lättnad, ty i hemlighet hade han hyst en viss oro
för att Majken skulle bli svår att få att taga reson.
Då de efter ännu en stunds tyst promenad,
skildes åt, tryckte han varmt adjunktens hand och
sade i hemlighetsfull ton:
»Hör du, du kan gerna berätta det der för mig
någon gång!»
»Hvad för slag?» frågade adjunkten.
»Den der andra historien!» Han blinkade listigt;
och vänskapsfullt.
Adjunkten log sorgset och svarade:
»Ja, då Majken har blifvit gift, ska’ jag berätta
dig den!»
Han vände sig hastigt bort och gick sin väg.
Blåsten svepte om hans långa och magra gestalt,
så att han såg alldeles genomfrusen ut.
Länsmannen stod en stund och såg efter honom,
så skakade han på hufvudet och suckade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
