- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1889 /
106

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blind. En novell från Paris af Oscar Levertin. Med 2 teckningar af Hanna Hirsch

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögonlocken, betraktade pupillerna och visade dem
sedan för den allvarliga krets medicinare, som stod
ikring honom, i det han mumlade en latinsk
sjuk-domsbenämning. Så skref han ett recept:

»Det är ingenting af betydenhet... Dryp in
det här och kom igen om några dar.»

Warner stirrade häpet på honom. Han hade
en känsla af, att han fört läkarn bakom ljuset och
fördolt något symptom af vigt, och han började
tala om pupillernas onaturliga storlek...

Men Gralezowsky, som märkt blekheten i hans
ansigte, af bröt honom vänligt:

»Jag försäkrar, att om en vecka ha pupillerna
återfått sitt vanliga utseende.»

Så afskedade han Warner, som långsamt gick
genom väntrummet. Det föreföll honom så
omöjligt, att det hela ingenting var, att all fara så
plötsligt och så lättvindigt kunde vara öfver, och
han måste flera gånger upprepa doktorns ord för
att öfvertyga sig. Då rodnade han för sig sjelf af
skam — atfc en hel veckas tid gå som en narr och
skrämma upp sig till den grad. Han var en tok,
en erketok och blef aldrig annat!

Först när Warner kom ner mot Seinen, gick
det klart upp för honom, hvilken gränslös lycka
det i själfva verket var, att hela denna veckas
lidelsehistoria blott berodde på inbillningar och
hugskott. Han tvärstannade, och en fröjd, fyllig
och lifslustig, lik den en konvalescent erfar, som
första gången kommit ut i det fria efter månader
på sjuklägret, genomströmmade hans varelse . . .
Att få se, att få lefva! Det var, som han aldrig
förr förstått, hvad dessa två saker egentligen ville
säga. Öch han andades djupt, och hans öga blic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1889/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free