Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blind. En novell från Paris af Oscar Levertin. Med 2 teckningar af Hanna Hirsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kade strålande ut öfver Paris. Det var en härlig
dag. Verldsstaden bullrade med alla sina tusende
lemmar, och andades med alla sina tusende lungor.
Minnenas mest glänsande gloria, låg klar öfver
bygnadernas tinnar, och frihetssångernas Memnonsklang
ljöd hörbart från monumenten. Seinen
bugtade sig glittrande och blå med tusen båtar under
sina broar. Och rundt ikring på gator och torg
sorlade dagsfärdselns glädtigaste virrvarr af fordon
och folk. Sommarsolen belyste det hela; — och
från takkransarna ända ner till glasen på lådorna,
der Seinekajens bouquinister förvarade sina söndriga
volymer, fick hvarje föremål sin glimt af guld.
Warners hjärta fyldes af en ödmjuk och
högtidlig glädje. Alla gamla sorger, som gnagt hans
sinne öfver en bruten konstnärsframtid och en
förspild och ensam ungdom föll ifrån hans själ som
ett onyttigt och löst bihang. Det yttersta, det
var dock att få se, att få lefva, ty intet verop fans
nog starkt öfver mörkrets fasa och dödens skräck,
att få lefva, om än aldrig så ringa om än aldrig
så liten.
Så erinrade han sig Maud, som i ängslan
väntade honom på Café de la Régence. Och med
armarna redan litet utsträckta i tanken på hur
innerligt han skulle famna henne, vandrade han åstad,
åter med feststämdt tonfall upprepande: att få se,
att få lefva!
Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
