Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelm Wallander och Axel Nordgren. Lefnadsteckningar af Claës Lundin. Med porträtt af Wallander och Nordgren samt en teckning af O. Keen: Wallander i sin atelier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föga framåtskridande var hans könst under
tretio år. Detta visade utställningen våren 1888,
hvilken innehöll omkring femtio af hans
målningar. Det är sannerligen icke stor skilnad mellan
»Interiör af en förgyllareverkstad», porträttgenre
från 1853, och »Klosterrofvet» från 1881 (ett annat
»Klosterrof» är af 1863), hvilken tafla visserligen
är något bredare målad, men lika dåligt tecknad
och lika svag i färgen som den ängsligt tillslickade
förgyllaren, en sentimentalt idealiserad
handtver-kare med modejournalsansigte. Att sådant kunnat
kallas konst är förvånande. Uttryckssätten kunna
växla, smaken kan förändras, men hvad som aldrig
kan undergå förändring är riktig teckning och sant
färgsinne.
Wallander lefde många år i Düsseldorf, 1853—
1862, men gjorde under den tiden korta besök i
Paris och Italien, hälsade på i Sverige 1862, var
åter 1863 i Düsseldorf och återvände samma år för
alltid till Stockholm. År 1859 hade han valts till
ledamot i konstakademien, 1866 utnämdes han till
vice professor, 1867 till professor. Hans
undervisning var omtyckt. År 1886 fick han på begäran
afsked med pension, och den 6 maj 1888 afled han.
Hans sist målade tafla (1885) var ett återupprepande
af hans första »Marknad i Yingåker» — ett
återupprepande också af hans hela konstnärskap.
Han tillhörde det skede af vår konsthistoria,
då det ansågs vara nog att »konstruera ur djupet
af sitt eget medvetande», utan att vara herre öfver
de medel som fordras för ett fullt konstnärligt
uttryck, då det var tillräckligt att välja ett
tilltalande ämne, men likgiltigt, om man verkligen
egde förmåga att framställa det i konsten, en tid
Svea, 1889.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
