Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wickenberg — Egron Lundgren. Ett utkast efter gamla bref af Georg Nordensvan. Med porträtt af Per Wickenberg och Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tvärt om yttrar att »man måste se verlden
också genom andras ögon, i fall man icke skall
hårdna i sin egen ensidiga uppfattning och sålunda
blifva andligen till en orardig krympling, som icke
kan vända sig utan sina utslitna kryckor».*
»Lundgren krusar ej med ödet, ty han har ett
litet arf att lefva på», skref Wickenberg från Paris
1841 i ett bref, der han låter kamraterna passera
revy.
Med det lilla arfvet redde sig vår flyttfågel
nödtorftigt. Han ansåg sig själf vara en slarf i
fråga om affärer, fann det både bråkigt och tråkigt
att skrifva upp sina utgifter, skref hellre upp sina
intryck af lif och menniskor, fann sig ständigt
ha »mera behof än öfverflöd» på mynt och måste
»se noga upp för att icke stöta på grund med
skutan».**
Men hvad betydde pengarne! Den unge Egron
hade det som bättre var: »hälsa, munterhet, arbete,
vänner, solsken och god aptit». Han har »fått ett
lifligt temperament och är ej ofta nedslagen».
Hans tankar vända sedan ofta, ofta tillbaka
till ungdomsåren med dess bekymmerslösa lif i
frihet på antikens jord, med solsken, äfven då himlen
var mulen, ett lif i studier efter naturen och efter
den italienska förrenässansens konst, som han i högre
fr ad än flertalet nordbor lärde sig förstå och
vär-era. »En tid som jag alltid skall se tillbaka på som
• »Lediga stunder», sid. 130. ** Bref från 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
