Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wickenberg — Egron Lundgren. Ett utkast efter gamla bref af Georg Nordensvan. Med porträtt af Per Wickenberg och Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bekant med och som jag hade kunnat
rekommendera. Yi skulle hafva ridit omkring i klyftorna
på mont Epomeo, emellan doftande myrtenbuskar,
citronhäckar, under vinrankor och oliver och med
lika stor njutning som åsnorna af tistlarne vid vägen
skulle vi hafva sett ut öfver det blå hafvet med
alla sina små hvita segel, Procida, Capo M isene
ända öfver till Vesuvius med sin rök. Åsnorna se
allt det der oupphörligt utan att derför det faller
dem in att försöka måla det — och jag tror att de
hafva rätt. Men om du hade varit der medan det
eldsprutande berget hade sin senaste våldsamma
attack af maghosta, tror jag att du visst nog icke
hade kunnat stäfja din målarbrunst förr än du icke
hade någonting kvar af cinober, chromgult och
cadmium.
Från Neapel reste jag till Rom.–––––Det
var nästan som om Rom hade borstat hatten och
fått stöflorna halfsulade ; det var tyst och anständigt
på gatorna och i den starka värmen voro inga
skäggiga tyska Kiinstler att se, — förmodligen alla
uppe i Sabinerbergen. Caffe greco är alldeles
oigen-känligt i förgylning och spegelglas och en stil som
skulle kunna passa le demimonde, så att jag icke
vågade mig dit in.»–––—
Egron Lundgren lefde för ej längesedan men
var, när han skref om konst — och om konst skref
han som en mästare — allt annat än modern. Detta
ord »modern», var honom obehagligt och han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
