Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wickenberg — Egron Lundgren. Ett utkast efter gamla bref af Georg Nordensvan. Med porträtt af Per Wickenberg och Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enade begreppet med något ihåligt och
liumbugs-artadt. Han som i sina skizzer kunde visa sådana
impressionistiska ansatser och som skref i akt och
mening att lära publiken inse, hur mycket vackert
det fans att glädja sig åt i naturen, han ville ej
erkänna den moderna konstens sträfvan åt samma
håll.
Vi få ej glömma att den franska konsten på
hans tid var något annat än hvad den nu blifvit.
Den var då klassisk och romantisk, Ingres, Horace
Vemet, Delaroche, Delacroix voro dess största namn,
Cogniet den eftersökte läraren. Men då liksom
sedan gick den i spetsen för utvecklingen.
Lundgren yttrar sig om den med aktning men utan
hän-gifvenhet. Redan 1846 finna vi i ett bref från
honom till Stäck uttrycket: i den franska konsten
är mycket att se och lära men »mycket grufligt
maniereradt och extravagant — arrrogant, som Palm
säger»–––-och ännu tjugu år der efter* bedömer
han salongen i följande ord: »Ehuru
konstexpositionen icke har många af de gamla stora namnen,
är den dock rätt intressant och med många
utmärkta arbeten. Mycket få allvarsamma målningar
men en mängd lekfulla och capriciösa imaginationer
af merit i sin sort. Många nakna kvinnofigurer,
intressanta måhända i anatomiskt afseende, de flesta
i annat fall icke mycket frestande. Landskap såg
ja^ många, som jag tyckte vara af stor förtjänst.
Mm impression var, att mycket af hvad som var
måladt i främmande land var fullt ut så godt som
det franska.»
* London 1866, 5 juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
