Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrun. Dikt af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som seglade högt öfver skog och byar
likt hvita svanar uti kunglig prakt,
sitt tälttak spände öfver insjöns vatten
och bergens stupor, öfver gran och fur —
från sätern ropade en näfverlur,
att dagen bräckt, att det var slut med natten.
Och Sigrun red så kinden rodnad fick,
och barmen våldsamt häfde blusens sammet; —
kring blanka hofvar muntert yrde dammet,
der färden öfver stock och stenar gick.
»Hej, falkenerare, gif hästen sporren,
vi ha ej tid att söla, du och jag;
bland rågen haren re n gjort flera slag,
och från sin nattkvist lyfter redan orren!»
Och falken löstes. Som en pil den sköt
bland molnen upp; på skarpa, starka vingar
den hvilade en stund, och steg i ringar
i nästa nu högt öfver fors, som röt,
högt öfver högsta tall, som fans i skogen,
och klippblock staplade på bergens spets —
se’11 spanande den sväfvat i en krets
till Sigruns handske återkom han, trogen.
»Min snälla falk ej något byte får,
på annan mark med bättre tur vi jaga —
med morgonvinden österut vi draga
till vida hedar och till skumma snår!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
