Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Venedig af August Strindberg. Med en vignett af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det senare är icke sant, ty jag skulle kunna måla
gondolerna som kameler och husen som hvalfiskar,
men det behöfver jag inte, ty jag tycker om dem
sådana de stå der, men det kunde inte Palm, och
det var hans svaghet. Han tyckte att de voro fula
och derför målade han på dem! Men för mig äro
de icke fula, fastän de icke äro granna. De stå
der som de stÅ, och de förarga mig icke, göra mig
icke ledsen; de skänka mig tvärtom ett stort nöje,
och mina vänner målarne, som ha sinne för
finahalf-toner, ja kvartstoner, de se vårt Yenedig mycket
finare om ock icke så grannt. Om det vore så biärt
som vi trodde, skulle man bli orolig och icke trifvas
så väl i den staden som man gör, sedan man
nämligen reducerat alla äldre värden, stämt om sinnet
för andra fordringar, anlagt helt andra synpunkter.
Man går der lugn öfver JJ 1 n icke
Suckames bro, lugn öfver att inga storgubbar sitta
och tjurhålla palatsen, utan att man kan få hyra
ett sådant för 800 francs om året; lugn öfver att
man, om man är målare kan slå sig ner med sitt
staffli och sin stol i Marcuskyrkans högkor, så att
nattvardsgästerna få maka åt sig.
Jag sitter på bibliotekstrottoaren och beundrar
Rådhuset eller dogernas palats. Jag vill förflytta
mig till Orienten för att få stämningen af denna
sköna bygnad, jag vill blunda och tänka på Rom,
men kommer icke ur fläcken, jag vill ur minnes-
mera står i förbindelse
eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
