Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mitt Venedig af August Strindberg. Med en vignett af Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magasinet leta fram något från Frankrikes
bygnads-konst, men utan framgång! Hyar har jag sett
denna höga brandmur af tegel med gotiska fönster
och runda lunetter? Hvar dessa spetsiga arkader?
— Jo, nu kommer det fram — örat hör gnissel af
tåg och tjut af ångvinchen såsom i en annan
sjöstad, näsan känner doften af helles Bier och
Flad-strandsostron, ögat ser en nordtysk tegelkyrka,
smala hus med trappgaflar och Erker, och nu —
det är rådhuset i Lübeck med sin oförgätliga
Raths-keller! Men det är också rådhuset i Stralsund, i
Rostock, i Bremen! Det är ett nordtyskt Rathhaus
i renaste stil. Teglet är icke roströdt som i Lübeck,
icke halmgult som ofta i Danmark, icke smutsgult
som holländsk klink; men det är svagt urblekt
rödgult som gammalt tegel, hvarmed man lappar
på nya hus i Stockholm, och mosaiken, som är så
grann på målningarne, är endast en svag aftoning
i teglets färg och rutningen framkallas mest af
skuggor genom stenarnes infållning. Huru denna
nordbo kommit hit ner, der kelter, illyrier, goter,
romare och österländare bastarderat, kan jag ej
förklara, men troligen har den gått samma väg som
Otto Wilhelm von Königsmark, hvilken icke gått
samma väg som runlejonet utanför arsenalen, ini
hvilken Königsmark lär ha ett monument.
Jag går på Marcusplatsen och ser gummor sitta
på pallar och sticka strumpor, omgifna af tusentals
dufvor. Man hör sina egna steg, de promenerandes
röster och dufvornas kurrande. Man förvånas öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
