Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnet och personerna hem till Sverige, så känner publiken
igen både ställen och personer.
* *
*
»Positivhataren», Blanches debutarbete som
teaterförfattare, var redan i mångt och mycket typisk för hans
lynne och hans uppfattning. »Texten, ganska tarflig i
och för sig själf, röjde allestädes nybörjaren,» dömde
författaren själf åtskilliga år senare, då han skref dödsrunan
öfver N. J. Ahlström, som komponerat musiken till stycket.
Dess betydelse låg, dels i att det var det första försöket
att upplifva eller snarare pånyttföda det svenska
originallustspelet med sång — där texten såväl som musiken var
af inhemskt ursprung — dels låg den i styckets figurer,
som voro kött af stockholmarnes kött och ben af deras ben.
Där uppträdde källarmästargubben — originalet
serverade vid Drottninggatan och var en bekant personlighet
— där fans löjtnanten, som lefde glada lifvet med 400
riksdaler banko i årlig inkomst, kunglig sektern,
stockholmspigan, källarkunderna, och där var onekligen mera
stockholmsluft än i flertalet af de följande lustspelen.
»Positivhataren» — för öfrigt enkelt bygd, utan någon
intrasslad intrig och väl uttänjd — mottogs med stort
bifall[1]. Aftonbladet yttrade[2] att ett teaterstycke, hvars
»materialier helt och hållet äro hemtade ur
stockholmspublikens egen dagliga erfarenhet och omgifning»
(positiverna måtte ha varit mycket svåra på den tiden) »är i
sanning en så sällsynt företeelse inom den dramatiska
literaturen, att redan försöket att framställa något sådant
[1] Vid »Positivhatarens» première utfördes källarmästar Propps
roll af Jean Högqvist, Emilies bror, skildrad af Blanche i »En
skådespelares äfventyr». Zetterholm, sedermera direktör för Södra
teatern, spelade Knäcksell, och Edv. Stjernström löjtnant von Sparck.
[2] Den 22 mars 1843.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svea/1890/0051.html
