Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blanche vill emellertid vara realist[1]. Han vill teckna
verkligheten, vill hvarken förgylla plank eller gråsten.
Men realismen i hans tidigare arbeten yttrade sig i
dekorationerna, i accessoirerna, hos bifigurer, i körens yttranden,
som låta höra hvad folket säger. Folkscenerna i
»Vålnadens» första afdelning, i »Järnbäraren» m. fl. innehålla
mycken och äkta verklighetsmålning.
Begäret efter det hemska kommer honom både att
framhålla lifvets skuggsidor och att teckna vågade situationer.
Han — liksom mången annan förr och nu -— blef också
mera än en gång beskyld, dels för att rota i smuts och
osedlighet — Anders Flodman framhåller i sin uppsats »Två
författare från 1840-talet»[2], »det nöje, hvarmed han älskar
att i djupaste detalj måla osedliga förhållanden» — dels
att framhålla de mörka färgerna på de ljusas bekostnad.
Mot förebråelsen för svartmåleri försvarar sig
författaren själf. Han anser[3] att lifvet »understundom» bör
tecknas sådant det verkligen är och icke alltid sådant det
borde vara. Men han tror »på det godas seger, ehuru
mörkt det ofta kan se ut därmed och fastän väl många
lidanden icke ändas förr än vid den mullbetäckta
grafbrädan . . . Dygden kan ej lida nederlag, lasten ej sjunga
segersånger i evighet».
De bofvar, som förekomma i hans berättelser, äro
ej målade svart i svart. På bottnen i deras själ finner
han gärna något guldkorn. De ha en viss humor, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
