- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1890 /
55

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blanche vill emellertid vara realist[1]. Han vill teckna
verkligheten, vill hvarken förgylla plank eller gråsten.
Men realismen i hans tidigare arbeten yttrade sig i
dekorationerna, i accessoirerna, hos bifigurer, i körens yttranden,
som låta höra hvad folket säger. Folkscenerna i
»Vålnadens» första afdelning, i »Järnbäraren» m. fl. innehålla
mycken och äkta verklighetsmålning.

Begäret efter det hemska kommer honom både att
framhålla lifvets skuggsidor och att teckna vågade situationer.
Han — liksom mången annan förr och nu -— blef också
mera än en gång beskyld, dels för att rota i smuts och
osedlighet — Anders Flodman framhåller i sin uppsats »Två
författare från 1840-talet»[2], »det nöje, hvarmed han älskar
att i djupaste detalj måla osedliga förhållanden» — dels
att framhålla de mörka färgerna på de ljusas bekostnad.

Mot förebråelsen för svartmåleri försvarar sig
författaren själf. Han anser[3] att lifvet »understundom» bör
tecknas sådant det verkligen är och icke alltid sådant det
borde vara. Men han tror »på det godas seger, ehuru
mörkt det ofta kan se ut därmed och fastän väl många
lidanden icke ändas förr än vid den mullbetäckta
grafbrädan . . . Dygden kan ej lida nederlag, lasten ej sjunga
segersånger i evighet».

De bofvar, som förekomma i hans berättelser, äro
ej målade svart i svart. På bottnen i deras själ finner
han gärna något guldkorn. De ha en viss humor, ett


[1] H. Wieselgren nämner (i Ny illustrerad tidning 1888 n:o
48) att Blanche själf förklarade sig sakna fantasi och
uppfinningsförmåga och att han i sina berättelser troget hållit sig till minnen
och tilldragelser, dem han upptecknat. Den tidens kraf på
verklighetstrohet i en roman var likväl en helt annan än vår tids; det är
sättet att behandla tilldragelser och typer ur lifvet, som bestämmer
skildringens större eller mindre grad af sanning.
[2] I »Kritiska studier», 1872.
[3] Se inledningen till »Vålnaden».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1890/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free