Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårresande scener, men äfven ädla drag af själfuppoffring
och mannadygd.
Hvad som i dessa berättelser fängslar ännu i dag, det
är hvarken skildringarna eller hufvudpersonerna. De förra
äro allt för uppenbart hopfantiserade — låt vara att de i
hufvudsak kunna vara bygda på verkliga tilldragelser. Det
är sällan de inre, de hufvudsakliga motiven, som bestämma
historiens gång. Hjältarne och hjältinnorna äro likaledes
fantasifoster, individualitetslösa, utan att för det behöfva
vara idealfigurer.
Detta är ett karakteristiskt drag i Blanches diktning;
han skildrar slägtet, typen, men ej individen. Därför blef
lustspelet och novellskizzen hans egentliga område.
Han har sin hyggliga förste-älskare, en kropps- och
själsstark man, nöjd med sin värld och med sin plats uti
densamma, en god medborgare, som tillhör de stilla i
landena. Han har sin världsvana men ändå svärmiska
älskarinna, sina stockholmstyper . . .
Och det är de sistnämda som stå sig ännu, därför att
de ej äro hemtade från samma håll som romanens intrig
utan lefva sitt eget lif, äfven om också hos dem den
psykologiska dissektionen saknas och skildringen stannar på ytan.
Det är stockholmsskildringarna som fängsla äfven i
Blanches romaner. Stockholmarens tecknare förblef han
till sin sista dag.
Det sensationella i hans romaner är däremot
godtköpsvara. Och hur märkbart än bemödandet varit att måla
med verklighetens starka färger, att ställa fram personerna
osminkade och i hvardagskläder, så verka dessa skildringar
af brott och elände aldrig med den kraft, en osminkad
och djärft realistisk framställning af samma händelser
kunnat utöfva.
Man känner att det ej är allvar. Ej ens i »Banditen»
— den bästa af Blanches romaner — är man tillfreds med
den inre motiveringen af det som skildras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
