Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Blanche som vitter författare. Studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påminna sig att det fins romaner till. Brunström är också
en af förelöparne till alstren af Blanches senaste
författarskap, till hans »Bilder ur verkligheten».
Dessa ha sin styrka just i sin enkelhet, sin frihet från
allt slags effektsökeri. Där har författaren beherskat sitt
ämne, där står han på eget område och om efterbildning
blir aldrig fråga. Den gamla förkärleken för hemskheter
och äfventyr dyker visserligen fram ibland, men skizzens
trånga ram tvingar den att hålla sig inom vederbörliga
gränser och att låta personerna komma fram i förgrunden,
alla dessa stockholmsfigurer, hvilkas egendomligheter
framträda så skarpt just genom motsättningen till den nya tid,
som växt upp omkring dem.
Det som ger dessa »bilder ur verkligheten» deras karakter
är just det brokiga i mångfalden af figurer och bilder.
Karakterskomiken aflöser ofta nog situationskomiken,
figurerna äro tecknade i få drag, lika osammansatta som
lustspelstyperna från det tidigare skedet, men ofta med ett
helt annat djup, en hel annan åskådlighet än de.
Det är ett helt galleri från det Stockholm som gått,
som upprullas för våra ögon. Vi se in till den rike och
den fattige, alla tecknade rättframt och bedömda efter
hjärtelaget men aldrig efter kläderna, vi äro med om täcka små
idyller och de mest groteska uppträden, vi bli bjudna på
bröllop, sådana som det, då brudgummen hade glömt
ringen och marskalken fick eld i håret, eller det, då bruden
sade nej och brudgummen kom i slagsmål med sin
gynnade rival — och vi äro med på begrafningar, såväl
ståtliga festtillställningar med mat och dryck — och Benjamin
Snålandus som objuden gäst — som mindre korrekta.
Bland det sistnämda slaget är den för Blanches uppfattning
och skrifsätt utmärkande skizzen »Min första presterliga
förrättning» — då den sörjande enklingen höll talet för den
tjenstförrättande presten. — »Skål för hvarje bondkaplan,
som sitt stånd till ära gnaga får sitt fårelam och skinnbyxor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
