Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tvekamp. Novell af Tor Hedberg. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varne lefva i skock, men som är mera sällsynt på landet,
där rymden är större och dess invånare lefva parvis. Men
lyckades man finna en öppning i den höga, täta häcken
innanför staketet, hvarigenom man kunde kasta en blick
in på gården, fick man förklaring på gåtan. — Det var
jägmästaren, som hade sin morgonjagt, såsom man med
ett leende kallade det i trakten.
Hvarje morgon vid denna tid kom han ut ur
byggnaden med en segeldukspåse, innehållande korn och frö, i
den ena handen, ett par skorpor i den andra och sin
gamla rapphönstik, som lydde det ovanliga hundnamnet
Stella, i hälarne på sig. Redan vid hans ankomst blef
det lifligt i trädkronorna omkring honom, och då han
satt sig på bänken invid husgafveln och kastat ut de första
näfvarne korn och smulat sönder den första skorpan,
kommo småfåglarne sträckande från alla håll som efter en
gifven signal och slogo ned rundt omkring honom, de
djärfva hållande sig på marken, stundom ända invid hans
lötter och endast lyftande ett ögonblick för hvar gång
han kastade ut en ny handfull, de skyggare i träden,
hvarifrån de kastade sig ned och snappade ett korn eller
en brödsmula i flykten. Stella, som var uppfostrad
härtill, satt orörlig vid hans fötter och såg på med glänsande
jägarögon, medan svansen styfnade af intresse.
I tio år hade han hvarje morgon matat dem på detta
sätt, så småningom vant dem dit och lyckats förtaga
deras skygghet. Han hade sina trofasta gäster, som kommo
åter hvarje dag och som han kände så väl, att han kunde
skilja individerna från hvarandra, — det var själfva
kärntruppen, — men så fans det äfven en massa tillfälliga
besökande, som kommo och gingo i ständig vexling; han
hade sina sommargäster, som kommo med våren och
för-svunno med hösten för att nästa vår kanske återfinna sina
bon och sin välgörare, och sina vintergäster, som kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
