Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tvekamp. Novell af Tor Hedberg. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom fram till honom för att tacka som vanligt, hade hon
slagit armarne om hans hals, och han förstod, att
bekännelsen nu skulle komma. Då hade han hastigt gjort sig
fri från henne och sagt: nej, Icke nu, — sedan, — i
morgon skall jag tala med dig! hade lemnat henne
och gått ut. Han ville icke höra denna bekännelse, —
det var icke med henne han ville strida, det var med
honom, den andre, som ville taga hans dotter ifrån honom
för att göra henne olycklig. Gent emot honom kände
han sig stark, gent emot henne fruktade han för svaghet.
Han hade icke anat någonting förr än för en knapp
vecka sedan. Det hade aldrig fallit honom in, att hans
dotter skulle kunna gå och förälska sig i en främling och
o o O
det till i en person, som varit honom, hennes egen far,
från första stunden, han såg honom, osympatisk, nästan
motbjudande. Och hvem var han; hvad visste man om
honom? Man visste, att han var målare och att han
fått ett visst rykte, tack vare sin excentricitet och sina
djärfva reformatoriska idéer, som allt förståndigt folk ryckte
på axlarna åt och kallade galenskaper. Han hade slagit
sig ned där i trakten öfver sommaren för att göra studier,
snart blifvit mottagen med öppna armar af de få familjer,
som sågo folk hos sig, och blifvit ansedd för en
synnerligt intressant och angenäm sällskapsmenniska. Jägmästaren
hade träffat honom borta en gång på försommaren och
med det samma fattat ovilja för honom; han hade fått
ett intryck af något nervöst, öfverförfinadt, vekligt, som
verkade retligt på hans starka, robusta natur. Sedan dess
hade han undvikit honom och kärft afvisat alla den unge
målarens försök att närma sig honom. Men det hade
aldrig fallit honom in att lägga något hinder i vägen för
dotterns deltagande i de utflykter och nöjen af flerehanda
slag, som förenade traktens ungdom och i hvilka Rode
på en gång blifvit själen. Han var så långt ifrån att hysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
