Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tvekamp. Novell af Tor Hedberg. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några misstankar, att han icke ens fäst sig något vidare
vid den förändring, han stundom tyckt sig spåra i dotterns
sätt, tills lian på en gång fått sina ögon öppnade.
Det var för en vecka sedan, då de varit bortbjudna på
en af de större gårdarne i grannskapet. Han hade suttit
inne hos värden och spelat kort hela kvällen, men en
omgång, då han var ledig, hade han gått fram till fönstret
och ställt sig att se ut i trädgården. Då hade han erfarit
en obehaglig känsla vid att se sin dotter gå tillsammans
med Rode på en af gångarne, som det tycktes inbegripna
i ett förtroligt, med låg röst fördt samtal. De gingo
bortåt, men då de kommo till slutet af gången vände de,
och han såg deras ansigten. Då greps han af ångest, han
kände det ett ögonblick, som 0111 hans dotter för alltid
vore förlorad för honom, men så knöto sig hans händer,
och han sade för sig själf: aldrig, — aldrig, så länge jag
kan röra mig! Så snart det var honom möjligt utan att
väcka uppseende tog han dottern med sig och for hem.
Han talade icke med henne om detta, han kände sig
icke hafva själfbeherskning nog att tala lugnt och sansadt,
och han fruktade att med häftighet endast underblåsa
elden. Men han öfvervakade henne i smyg, följde alla
hennes steg och sökte läsa i hennes ansigte. Han fann
dock intet, som bekräftade hans misstankar, och han blef
åter lugnare. Så kom vädret honom till hjälp, det
uppstod ett flere dagars ihållande regn, som tvang dem att
hålla sig inomhus; dottern tycktes mycket lugnt finna sig
däri, och han började öfvertyga sig om, att det hela var
en inbillning af honom eller en öfvergående fantasi å
dotterns sida, — snart skulle han väl resa, den där
målaren, och under vintern skulle allt glömmas bort, om
det fans något att glömma.
Så kom detta bref, och han föll ohjälpligt ned från
sina förhoppningars höjd, föll för att genast resa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
