Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tvekamp. Novell af Tor Hedberg. Med 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kamp, — kamp på lif och död, om det gälde. Det
var ju för dotterns lycka han skulle strida, sitt enda barns
lycka.
Han stannade i sin vandring och såg på klockan.
Hon var några minuter öfver nio.
»Punktlighet tycks inte höra till den unge herrns
dygder!» log han bistert.
I det samma hördes raska steg utanför staketet,
grinden öppnades, och en ung man närmade sig honom med
hatten i hand. Han var tämligen spensligt bygd och gick
något framåtböjd; mörka ögonbryn och ögonhår stucko
af mot det ljusa håret och skägget och gåfvo ansigtet ett
känsligt, men på samma gång något vekt uttryck. Han
var hufvudet mindre än jägmästaren.
Denne stannade tvärt, när han fick se honom, och
tvang sig med en häftig ansträngning till lugn. Men han
granskade den kommande med en nästan hatfull blick, i
hvilken dock på samma gång glänste en viss glädje. Han
kände sig öfverlägsen, icke endast därför att han hade
rätten på sin sida.
Han lyfte på hatten och tog den andres framsträckta
hand, dock utan att trycka den.
»Vill ni inte stiga in,» sade han, »vi kunna där tala
mera ostörda.»
De följdes åt till farstubron. Jägmästaren lade märke
till, att Rode kastade en hastig, forskande blick omkring
sig, och sade med en röst, som blef grof och tjock:
»Min dotter har gått ut — på min önskan!»
Han märkte, att han fick en hastig, forskande blick,
och log ett tvunget, försmädligt leende. Under tystnad
kommo de sedan in i jägmästarens rum.
Då de där hade satt sig midt emot hvarandra, möttes
deras blickar och fängslade hvarandra, så att de hade svårt
att åter rycka dem loss. Härunder blef allt sagdt, så att
Svea, 1890. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
