Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siffror. Bagatell af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo pytt!
Han var frånstötande och tyst, kanske tafatt och
kanske högmodig, man visste ej hvilket. Håret var
ned-kammadt i pannan, svart och tvärklippt; ögonen tittade
fram därunder, skarpa och vaksamma som en pudels;
munnen skylde till hälften en malörtsmin, tillsatt med en
dosis elakhet.
Där han kom, där blef han sittande, så fick där söka upp
honom hvem som ville. Det tycktes kvitta honom lika.
Herrarne lemnade honom i sitt värde och satte sig
till spelborden; en af dem mumlade något om »egenkär
narr». Damerna hviskade sins emellan om »obehagligt
utseende», men funno honom i tysthet ytterst intressant. De
kände sig på en gång skrämda af och dragna till honom.
Själf satt han där lugn som en abborr-metare, vaggade
sakta i sin gungstol och hvälfde djupa tankar.
Hans klädsel var sprättigt elegant, och på
frackuppslaget prunkade en högröd kamelia, i hast lik ett ordensband.
Aftonen egde ännu en märkvärdighet: en ung
sångerska, en nytänd blänkfyr på konstens allmänning, äfven
hon hemma i staden och på besök hos de sina.
Var författaren trumpen, så var sångerskan dess
tillgängligare. Hon egde ord och leenden för alla, ämnen
lågo alltid till hands för henne, och öfverallt var hon
närvarande. An stod hon vid pianot med ungherrarne
omkring sig i en ring, än satt hon i växtrummet och
talade om Italiens härligheter, så att de unga flickorna höllo
på att dö af längtan, än redogjorde hon i ett på tu man
hand med någon gift väninna för de allra sista moderna
i Paris, — de, som skulle komma hit om en månad eller ett
par — och än satt hon uppmärksam och artig hos någon
gumma, som för tjugonde gången berättade en anekdot från
divans egen barndom samt därunder förstulet strök öfver
det svarta klädningstyget för att känna dess mjukhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
