Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siffror. Bagatell af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var denna klädning, som kunde göra de unga
fruarna grå hår af grämelse. De räknade både plisséer,
uppfästningar och slag, de funno, att allt stämde med hvad
de själf brukade ha, — eller rättare: det öfverensstämde
så att säga teoretiskt, men praktiskt fans det en himmelsvid
skilnad. Det var ett visst något, som icke lät sig definiera,
r> y o *
någonting själfullt, konstnärligt, oefterhärmligt. Det riktigt
luktade Paris.
Och ändå var det ingenting annat än en svart drägt
O O o
— helt svart — monterad med släta, glänsande,
kvarters-långa pärlfransar, tunga och rika. Men icke ett smycke,
icke en brosch eller ett armband! Endast ett par gnistrande
små spännen i de stora skorosetterna, liksom för att låta
fotterna synas ännu mer. Många trodde det vara diamanter;
ingen vågade fråga. Det var en feberaktig ovisshet.
Och så hennes sätt att föra solfjädern! Under
hennes fingrar blef den rent af till ett lefvande väsen,
skiftande kokett som hon själf, någonting öfverraskande snabbt
och graciöst, ett slags litet djur med ofantlig påfågelstjärt,
pösande upp sig som till strid eller läggande sig till ro i
hennes knä. Och medan hon pratade, lekte hennes
handsk-klädda hand därmed så invandt själfsvåldigt, som om hon
icke ens lade märke till det själf.
Någonting sådant hade man aldrig sett i den goda staden.
»Hvad är det ni läser? Är det något nytt?» sade
hon, i det hon gick förbi den unge författaren, som i sin
gungstol satt och genomögnade en tidning utan att söka
dölja, hur uttråkad han var.
»Nej, ingenting nytt, endast en notis om Sara
Stenmans begrafning,» svarade han och lade bort tidningen.
»Älv det är ju gammalt nu,» sade hon och slog sig
ner i en af emmorna vid bordet.
Författaren gaf henne en liten betydelsefull blick och
vände tidningen, så att hon fick se titelbladet. Det var
stadens enda nyhetsorgan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
