Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siffror. Bagatell af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Javisst — saxen — och det går inte fort,» sade hon
skrattande och såg på honom öfver solfjäderns svarta
fjä-dergarnityr.
De voro en smula bekanta från Stockholm, och här
kände de det, som när landsmän stöta på hvarandra i
främmande land.
»Ni har väl läst fru Stenmans arbeten?» frågade
sångerskan, i det hon vände sig till en ung flicka i ljusrödt,
som sedig och snäll satt bredvid soffan, hvari hennes
mamma tronade, och lät konversera sig af en halfgammal
ungherre med blekt, fettglänsande ansigte.
»Nej, någonting sådant tar min lilla ängel visst aldrig
i sina händer,» inföll modern.
»Hvarför inte?»
»Någonting så förskräckligt ...» hon letade efter ett
dräpande ord, men fann det icke i brådskan.
»Ah, på det sättet!» — Sångerskan lutade sig
tillbaka mot den stoppade stolen. Hennes ansigtsuttryck var
ytterst respektfullt, och med en min af eftertänksamhet
betraktade hon solfjäderns kant. »Men fru Ädelberg har
ändå läst det där?»
»Åhja. Jag läser alltid en del nya saker för att själf
kunna välja lektyr åt min lilla flicka.» Hon räckte sig
fram och klappade sin dotters hand.
»Hvilka af våra författare är det som fru Ädelberg
rekommenderar?»
»Ja, jag vet inte riktigt.»
Sångerskan böjde på hufvudet.
»Hvad har fru Ädelberg egentligen emot fru Stenman?»
»Tendenserna, — tendenserna äro så fördömliga.»
Sångerskan log. Hon såg icke åt litteratören, men
kände af hans blick, att han följde med, och det var henne
nog. »Hvilket är det som särskildt stött fru Ädelberg för
hufvudet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
