Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligt glad föreföll han just ej, och det var med mera
tankspriddhet än nyfikenhet han betraktade taflan framför
sig. Icke heller tycktes han hysa något vidare intresse
för nyheterna från hemlandet, trots den pinfärska tidningen
han fått låna af den välvilliga dalkullefröken därinne, ty
han hade låtit den sjunka ned på knäet.
Den unge mannen var annars vid en ålder, då man
icke brukar hängifva sig åt grubbel, helst i en sådan
om-gifning som denna. Han såg ut att vara ett par och tjugu
år, var hvarken ful eller vacker, hvarken ovanligt liten
eller ovanligt stor, hvarken särdeles ljus eller särdeles mörk,
hvarken öfverdrifvet tarflig eller öfverdrifvet elegant, —
med ett ord, han var som folket är mest, men hans
utseende var snarare behagligt än tvärtom. Och han hette
— eller vi kunna kalla honom, eftersom personerna i
denna sannfärdiga historia icke torde tycka om att här
framvisas annorledes än draperade i en diskret anonymitets
slöja — Richard Andersson samt var barnfödd i Småland,
hvarest hans fader, den aktade patronen, residerade på den
sköna gården Bäckarp, hvars top- och geografiska
belägenhet vi ej heller skola närmare angifva. När vi säga, att
gården var skön, så får detta ej tagas i någon romantisk
mening, ty den var ingalunda vacker af naturen och ännu
mindre genom konsten, hvilken egaren skänkte sitt förakt;
men den var tämligen stor, välbrukad och såsom binäring
försedd med ett präktigt bränneri, där det ännu icke varit
något krångel med kontrollen, samt egde därjämte en
högst betydlig anpart af Sveriges slumrande millioner, i
form af vidsträckta torfmossar. Behöfver det sägas, efter
allt detta, att dess egare herr patron Andersson var en
högeligen aktad man?
Just precis torfmossarne på Bäckarp är det som gör,
att vi i dag finna unge herr Andersson på verandan af
Svenska villan å Marsfältet i Paris. Han var nämligen
Sfedan ett år eller mera elev i Hohenheim, den stora landt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
