- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1890 /
134

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle stanna borta ända till dess att han tillsade henne
att återkomma; att hon aldrig fick uppsöka eller ens tala
med någon svensk, aldrig skrifva hem till någon menniska
i Sverige samt under sin studietid bortlägga sitt verkliga
namn och antaga ett »konstnärsnamn». Han hade en
gång för fyrtio år sedan hört en opera, det var Linda di
Chamounix, och i erinran däraf frågade han, om hon ej
ville kalla sig mademoiselle Linda. Hon antog det lika
gärna som något annat och det var under detta namn hon
bodde i sin pension, dit hon ankommit utan vidare
älven-tyr, efter att ha skilts från farbror Andersson i Köpenhamn.
Hon fann sig här mycket bra, tyckte visst att det var
syndapengar att betala tjugufem francs i timman för sina
lektioner hos en af Paris’ förnämsta musikaliska celebriteter,
men hade i stället just på dennes rekommendation nyss
blifvit antagen att under två timmar hvarje eftermiddag
spela å en af de världsberömda pianofirmornas instrument
i utställningens franska afdelning. Denna konsert
inbringade henne tio francs om dagen, och det var med ett
hjärtinnerligt nöje hon hade skrifvit för att glädja sin
fri-kostige gynnare med detta första resultat af hans
uppoffringar. Men på det brefvet hade hon icke ännu fått något
svar. — En liten omständighet, hvilken Märtha själf ansåg
allt för obetydlig att fästa någon vigt vid, förbigick hon
därför alldeles i sin berättelse. Dagen före afresan från
Bäckarp hade farbror Andersson låtit henne underteckna
ett papper, — bara för formens skull, förstås, och för hans
förmyndareredovisning, — hvarigenom hon förklarade sig
af sin värderade förmyndare icke allenast hafva mottagit
fullständig redogörelse för sina arfsmedel utan ock
därjämte understöd för sina kcfnststudier i utlandet,
öfver-lemnande åt honom fullmakt och myndighet att, i
egenskap af »god man», sköta och förvalta alla hennes
angelägenheter af ekonomisk och annan art, godkännande på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1890/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free