Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhand allt hvad han därvid skulle komma att göra eller
låta, och förbindande sig att icke heller någonsin
framdeles därför ställa honom till någon räkenskap samt att
icke utan hans eget frivilliga medgifvande återtaga denna
fullmakt. — Hon hade utan betänkande lemnat sin
underskrift på detta papper i närvaro af två vittnen, tillkallade
äfven de »för formens skull», naturligtvis och »eftersom
vi alla äro dödliga». Hon hade väl tänkt att då hon
hvarken egde någon förmögenhet eller, numera, någon
enda slägting, voro farbrors formaliteter bra onödiga, men
han förstode väl den saken bättre!
De bägge vännerna hade slutat sin frukost och det
behöfdes Richards hela naturliga och af den
föregående dieten skärpta aptit för att ej glömma både mat
och dryck vid denna förundransvärda berättelse. Han
ihågkom alltför väl den brist på allt slags grannlagenhet
och hjärtlighet hans far ständigt visat mot de bägge unga
flickorna och de otaliga gånger han svurit öfver det förb—
förmynderskapet, »hvilket han för sina synders skull fått
på halsen», detta isynnerhet sedan deras lilla arf tagit slut.
Den mycket goda uppfostran, som han låtit dem få, var
uteslutande beräknad på att de skulle kunna tjena sitt bröd
såsom lärarinnor, och detta hade äfven blifvit den äldstas,
Louises, lott, hvaremot Märtha, i afvaktan på någon plats,
fick stanna hemma på Bäckarp, där Gud skall veta att hon
fick göra rätt för sig!
Richards förstånd stod alldeles stilla, när det gälde
att förklara faderns så märkvärdigt förändrade beteende.
Hans första tanke var att gubben blifvit kär i sin förra
myndling, och ehuru han visserligen fann detta komiskt
skulle däruti väl ändock icke precis ha legat någon omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
