Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åhjo,» svarade Märtha leende, men en smula brydd,
»nog gör jag det. Är det kanske något särskildt det skulle
roa er att höra?»
»Så näsvis vill jag väl ej vara; jag är glad att få
höra hvad som helst. Ni har en stor talent, spelar med
mycken virtuositet. Jag beundrade mycket er nocturne;
alla menniskor tro sig kunna hamra på med Chopin, bara
de ega en viss fingerfärdighet, men det är ett kolossalt
misstag. Det hörs att ni förstår hvad ni spelar. Men,
om ni ej tycker illa vara och det ej besvärar er skulle
jag bli er särdeles förbunden att få höra något som erinrar
mig om hemlandet. Jag vet ej hur det kommer sig, men
när man är borta sätter man dubbelt värde därpå, och vi
ha för öfrigt en del ganska vackra saker, ehuru jag icke
just är i stånd att upptäcka någon synnerligt nationel
egendomlighet i det mesta. I somligt ändå. Spelar ni till
exempel Ulfåsamarschen?»
»Jag har ej noterna, men jag har spelat den så
ofantligt många gånger både ensam och å quatre mains, att
jag nog kan den ändå.»
»Jag också. Skola vi spela den tillsammans och
förvåna fransmännen?»
»Bara det går! Tänk, utan en enda öfverspelning ...»
»Åh, var inte rädd, det går nog bra.»
Och det gick, gick rent af förträffligt. Det var som
om de hade spelt tillsammans i många tider. Samma
uppfattning, samma nyansering, samma anslag. Märtha
skrattade, glad som ett barn, men blef helt förvånad att
se sin medspelare vara långt ifrån att dela hennes nöje.
Tvärtom hade hans vackra ansigte fått en anstrykning af
svårmod, och det var ej långt ifrån att tårarne framträngde
i hans ögon.
Publiken applåderade på nytt och den store
pianofabrikanten, som var personligen tillstädes, kom fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
