Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Villan. En historia från världsutställningen 1889 af G. Renholm. Med en afbildning af svenska villan på världsutställningen samt 2 teckningar af Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på torfmaskinerna, hvilka ej intresserade henne, och hon
ville begagna tillfället, medan det under frukosttimmarne
var som minst folk, att göra ett besök i den skandinaviska
konstafdelningen. Däremot stämde de möte till klockan
fem i pianorummet och skulle sedan följas åt för att dinera
i Märthas pension.
Det rådde en ganska stark trängsel omkring det
präktiga instrumentet, på hvilket Märtha spelade det ena stycket
efter det andra, och applåderna haglade öfver henne. Men
— var det af brist på den sanna konstnärsandan,
hvarmed ju en viss fåfänga anses vara oupplösligt förenad,
eller emedan hon själf icke satte tillräckligt värde på sin
talent eller kanske vid en blick på publiken omkring sig
och dess naiva och lika stora belåtenhet antingen hon
spelade de svåraste eller lättaste saker? — dessa applåder
gjorde henne alls intet nöje; hon fann sig snarare generad
af hela denna uppmärksamhet och af hopen som packade
sig alldeles intill henne. Hon beslöt att upphöra en stund
för att gifva sin publik tillfälle att skingra sig, och reste
sig just upp från pianot, då en klangfull och behaglig
stämma yttrade:
»Förlåt! men spelar fröken inga svenska kompositioner?»
Hon såg upp. Det var återigen han, den främmande
landsmannen, hvilken hon nu mötte för fjärde gången.
Det var just hvad han tilläde, såsom en ursäkt för sitt
närmande:
»Fjärde gången jag har nöjet se fröken i dag; då
äro vi ju så godt som gamla bekanta! Men fröken tror
kanske, att hvad jag nyss frågade endast var en förevändning
för att få prata, och så var det ej; jag menade verkligen
hvad jag sade: spelar fröken inga svenska kompositioner?
Svea. 1890. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
