Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När kungen väntades. Skizz af Hilma Strandberg. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg samt en afbildning af Ivar Nybergs tafla: Från ett fiskläge vid vestkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Suneson sitter i hvit linnerock innanför disken
vid sin pulpet och skrifver. Han ser upp och för handen
knapphändigt mot den kullriga hatten. Bokhållaren, som
väger upp såpa till en tös på ett högst behagfullt och
expe-ditionsvandt sätt, släpper däremot allt och gör små korta
bockningar med ett förbindligt litet morgon leende.
»Gomårron, gomårron, herr rådman,» säger han med
förtrolig fryntlighet och tappar därvid en utslagen törnros,
han burit i uppslaget på sin flottiga kamgarnsrock.
Rådmannen nickar och vänder sig med en viktig min
till herr Suneson, sägande i halfhög ton: »Kungen
kommet hit, käre bror — vi kan vänta’n när som helst.»
Herr Suneson ser upp utan brådska och säger en
smula flat: »Nääh?»
»Åh, kommer kungen hit verkligen?» ropar den
långsmale, fräknige bokhållaren förtjust i litet tillgjord ton och
närmar sig herrarne, röd i ansigtet.
Herr Suneson vänder sig om och ger honom en
krossande blick. Därpå stiger han säfligt upp och säger
till rådman med sin kärfva ton:
»Vill bror stiga in pä kontoret, ska’ vi språkas vid.»
Bokhållaren småflinar generad för att hålla god min och
med några lifliga åtbörder berättar han nyheten för de
nyfikna kunderna.
»Hvad ska’ vi hitta på,» undrar herr Suneson
därinne på kontoret och ser på herr rådman Lungkvist. »Men
a bror säker på, att han kommer hit?»
»Syster min skrifver det i dag. Hon har hört det i
Göteborg. Han lär ha sagt, att han troligen far till
Häll-vik — det skulle bli honom ett nöje, hade han sagt.»
Herr Suneson rätar på sig och ser ut på gatan. Ja,
på det hela taget, hvarför skulle han ej komma till
Häll-vik? — Men herr Suneson kände i detsamma hela tyngden,
vigten och äran af att vara den främste mannen på
platsen och den, på hvilken allt hängde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
