- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1890 /
161

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När kungen väntades. Skizz af Hilma Strandberg. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg samt en afbildning af Ivar Nybergs tafla: Från ett fiskläge vid vestkusten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligaste i hans lif. Känslan af den onekliga ära, som skulle
komma på hans del, hade oupphörligt, ju mer stunden
nalkades, stridt med en så sällsam och panisk skräck,
hvilken till slut alldeles tog öfverhand.

Han kände sig så lätt, så glad, så fri. Han slog herr
Lungkvist på axeln:

»Ja, det var förargligt bror, men kungen hade
ändå tydligen tänkt att komma in. — Nu bjuder jag
herrarne in till mig på ett glas vin — vi ska’ dricka Hans
Maj:ts skål.»

Men herr Lungkvist var inte glad — inte alls. Hans
poem var godt, det hade gått något förloradt, som han
skulle gräma sig öfver hela sitt återstående lif.

Därinne i matsalen i det hvitrappade envåningshuset
hemtade Suneson upp champagne. Ingenting mindre.

»Konungens skål!»

Man kände sig så treflig, så festlig till mods — och
det hade man icke gjort på en hel vecka.

»Lilla Olga ska’ in och ha kakor.»

Lilla Olga satt hemma och grät. Hon var så
förfärligt ledsen, men så fick hon löfte om att få behålla sin
hvita klädning på hela dagen och hemtades in till farbror
Suneson och fick kakor och vin.

»Läs upp verserna, lilla Olga!»

Olga kastade tillbaka sina lockar och läste så nätt.
Hennes små röda kinder lyste af vinet. Åh, det var ett
jubel. Lungkvists skål! Lungkvist ä’ mästerlig!

Stufve hade hela dagen hållit sig inne i ett
misshumör, som stundligen stegrades. Han ville inte gå ut
ett steg; kom aldrig i fråga, han skulle inte sticka näsan
utom dörren, förrän galenskapen var öfver. Han låg på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1890/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free