Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska konsten i Paris 1889 af Spada. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra konstnärers obestridliga succés har för öfrigt, likt
de norska och danska medbrödernas, i främsta rummet
varit en »framgång hos artister». Och man må säga hvad
som helst, men liksom det: att verkligen uppskatta och
njuta af konst städse är en egenskap hos relativt ett fåtal,
så är det också den framgången man bör sätta högst och
känna sig bäst tillfredsstäld med . . .
Af det »stora» måleriet, det historiska, det dekorativa,
ser man föga i den svenska sektionen, och våra grannar
bjuda just icke pa något i den vägen. Men 0111 detta nu
är en brist, så kan det näppeligen läggas artisterna till
last. Staten och våra kommuner förfoga icke öfver dryga
medel; att en konstnär erhåller ett större offentligt
uppdrag hör till sällsyntheterna. I Frankrike t. ex. ingår det
i planen för så godt som alla offentliga byggnader af
någon betydelse att smycka dem såväl med målningar som
skulpturer, och man skyr ej kostnaderna. Hos oss har
man antingen inte nog penningar eller, 0111 de skulle
finnas, använder man dem i regeln hellre till något annat,
något »nyttigare». De enda arbeten med ofvannämda
prägel som förekomma i vår afdelning: Larssons triptychon
och Forsbergs »en hjältes död» — hvilken senare dock
enligt vanliga begrepp knapt kan kallas för historiemålning
— äro båda enskildas tillhörighet.
För historiemålning, åtminstone den som ej samtidigt
har en dekorativ, i förbindelse med arkitektur, stående
uppgift, har för öfrigt den moderna, icke minst den
franska, riktningen en viss, om icke motvilja, så ljumhet.
Våra samtida äro icke så goda att tas med, och ha stora
pretentioner då det gäller historiska rekonstruktioner. Man
vill ha trohet i konsten, liksom i litteraturen och på
tiljan, och man blir stött, 0111 någon understår sig att måla
en herre från femtonhundratalet i hatt »å la Louis XIII».
Också förfalla historiemålarne, hvilka för att göra ett ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
