Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska konsten i Paris 1889 af Spada. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rodna. Men det är icke längre så obligatoriskt. Artisten
finner fullgodt, tilldragande stoff äfven i de enklaste
situationer och stämningar, i de minst teatraliska. Några af
publiken göra invändningar och mena att det i den eller
den taflan »icke fins något innehåll». Men det fins nog.
Och bristen ligger väl allt hos publiken . . .
Man har gjort den svenska konsten den förebråelsen
att den icke är tillräckligt nationell, och att både danskar
och norrmän i det afseendet stå före oss. Häri kan nu
vara något berättigadt, och man kan äfven på
världsutställningen göra den observationen, att de förras alster
besitta en mera utpräglad, genomgående hemlandston. En
orsak härtill torde ligga redan i lynnet, i det de våra äro
mera kosmopolitiskt anlagda. Men otvifvelaktigt ha ock
konstförhållandena hemma i sin mån bidragit. Många ha
funnit luften där för trång, för kvaf, de ha vantrifts och
gett sig ut, stannat ute för att andas friare. Emellertid
är denna emigration, denna produktion på utländsk botten
med utländska motiv, icke så förherskande att den bör
inge patrioterna några öfverdrifna farhågor. Man kan ock
lägga märke till att kontakten mellan hemma och ute på
senare tid varit tätare än t. ex. för ett tiotal år sedan. Å
andra sidan vore det högligen orättvist att förneka det
mäktigt uppfriskande, lifgifvande inflytande emigranterna
— jag talar nu särskildt om parisarne — utöfvat på hela
vår konst, från Wahlberg och allt vidare. Och om en
starkare nationell koncentrering kan vara önskvärd, så bör
den därför icke leda till någon isolering.
<> o
Vid konstutställningen i Köpenhamn, där ju svenskarne
för öfrigt icke voro så väl representerade, drogo de enligt
enstämmiga uttalanden icke något långt strå. Men här i
Palais des Beaux-Arts kan man konstatera att de med all
heder försvara sin plats. I hvarje fall är det ej för
mycket om man säger, att den svenska sektionen icke är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
