Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Onkel Adams-minnen - 2. Onkel Adams hem af Lea. Med Onkel Adams porträtt och 2 vyer af hans hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som sagdt: utvändigt är Onkel Adams hem i det
hela mycket anspråkslöst. Åt gårds- och trädgårdssidan,
hvarifrån närstående bild är tagen, har det dock ett visst
pittoreskt behag, som genast anslår. Den fingrusade
gårdsplanen med sin hagtornshäck invid trädgårdsstaketet; det
med blommor fullsatta fönstret i öfre våningens förstuga,
hvarifrån man har utsigt till den ganska vidsträckta
trädgården med sitt lusthus i fonden; »främlingsdufvorna»,
som sökt sig en fristad under den låga taklisten; den
primitiva dörren till den enrisade förstugan — allt är så
genom hemtrefligt, men därjämte så gammaldags, att man
tycker sig förflyttad flera årtionden tillbaka i tiden.
Också är det ett gammalt hus, ett arfgods från fru
Wetterberghs föräldrar till henne och hennes syster (hvilka
fortfarande bo kvar der) ett hus som kanske sett sina 200
år. Men det är ej mindre intressant för det, helst som
där inne bott och ännu bo gammaldags heder och tro,
varma hjärtan och aldrig svikande gästfrihet.
Men nu först ett kort besök i trädgården, innan vi
gå en trappa upp i Onkelns våning.
Stora gången, som leder rakt fram till lusthuset, är
alltid 0111 sommaren kantad med en rikedom af blommor,
bakom hvilka åtskilliga fruktträd stå vakt. I dessa träd
voro en tid upphängda små glasklockor med metallkläppar,
livilka vid minsta vindfläkt åstadkommo ett slags
»ande-musik», som lät riktigt vacker. Gamle Onkel tyckte 0111
detta ackompagnement till sina tankar, där han med
händerna på ryggen och hufvudet djupt nedböjdt vandrade
fram och åter på stora gången eller på en mindre och
lummig dito till höger om lusthuset. Stundom utsträckte
han sin promenad ännu längre, bortom både rabatter och
träd, till en grupp förgät-mig-ej, af hvilka han då kunde
bryta några för att skänka åt en eller annan besökande,
som han trodde satte värde därpå — och hvem gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
