Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Onkel Adams-minnen - 2. Onkel Adams hem af Lea. Med Onkel Adams porträtt och 2 vyer af hans hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej det: De vackra rosenbuskarne skattades likaledes ibland
för samma ändamål. Också råder i denna trädgård en
riktig lyx med blommor och växter, från de poetiska
rosorna och penséerna, etc. etc. ända ned till de
aktningsvärda morötterna och palsternackorna.
Och så det lilla lusthuset med sina alltid gästvänligt
öppna dörrar och sin kring trenne väggar löpande
»otto-man», klädd med hemväfdt tyg, men mjuk, bekväm,
inbjudande.
Hur ofta satt ej den gamle där, än i djupa,
vemodiga tankar — han hade godt om sådana —; än i lifligt
samspråk med vänner och bekanta, men alltid med henne
vid sin sida, utan hvilken han ej kunde trifvas ens den
kortaste stund: sin trogna, oförlikneliga maka, den snart
sagdt historiska »Hedda» . . .
Blott en gång sedermera var han ensam där, alldeles
ensam. Men då blommade inga rosor utanför och tittade
inga vajande grenar in genom fönstren. Då föllo stora
ensliga snöflingor öfver trädgårdens vissnade skönhet, likt
tårar öfver en bleknad kind, och i de aflöfvade träden
suckade nordan. I djupa veck nedhängde från tak till
golf sorgens dok, de hvita lakanen, smyckadt med gröna
kvistar, och midt i rummet stod på en upphöjning den
bädd, i hvilken den gamle diktaren med det stora
barna-hjärtat sof sin sista långa sömn, sin dödssömn — i to/huset!
Öfver slumrarens hufvud lyste mot väggens hvita
bakgrund en vacker lyra af pensé och lager, bunden af
älskande händer — hans barns.
Tyst var där inne; tyst där utanför. De små
glasklockorna funnos ej mera, men framför den plats, där de
en gång klingat, reste sig en dubbel rad af mörka granar,
en hedersvakt åt den, som snart skulle för sista gången
färdas den vägen fram under andra toner än den forna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
