Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Vilhelm Erik Svedelius, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtevarm student, som tyckte sig ega full rättighet att
för sina yngre kamrater påpeka både felen och
förtjen-sterna, både dagrarne och skuggorna i deras så väl enskilda
som offentliga lif.
Och hur väl förstodo de inte hvarandra, de unge,
som nyss börjat sitt lif, och den gamle, som stod vid
gränsen af sitt. Det var mellan dem ett förhållande, som
hedrar bägge parterna, och den gamle icke minst. Ty
det är icke så lätt att känna sig själf stå vid den jordiska
tillvarons sista vägskel, och ändå kunna känna sympati och
kärlek för det nya slägte, som stormar fram öfver de
arbetsfält, på hvilka man nyss själf tömt sin kraft och
bergat sina skördar, och hvars minnesvårdar ofta nog störtas
omkull af dem som komma efter; — men den konsten
kände »gamle Sved» i grund och botten. Och han kände
den därför, att hjärtat var varmt och själen hade något af
denna eviga ungdom, som aldrig upphör att sätta nya
skott och som ännu någon gång unnar oss den
uppfriskande åsynen af en gammal gosse, midt i den nervösa
nutidens stora och tröstlösa falang af unga gubbar, hvilka
vid trettio år äro lika fattiga på hårstrån som de äro rika
på pessimism och utblottade på illusioner.
En af glanspunkterna i »gamle Sveds» uppträdande
som vältalare var den dagen, då han vid
Utmelandsmonu-mentets invigning, i slutet af september 1860, inför den
församlade dalallmogen höll sitt ståtliga föredrag om »gamle
kung Göstas» befrielseverk, och höll det på just den mark,
där den första frihetsbrodden spirade upp, höll det inför
ättlingarne af just det folk, som då gick man ur huse för
fosterlandets frihet och räddning. Det var ett gripande
ögonblick, och den som hade lyckan att öfvervara det,
glömmer det aldrig. Den klara höstsolen öfver Siljans
vida vattenspegel och öfver de blånande höjderna bakom
Mora strand, den högtidsklädda allmogen i sina måleriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
