Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Vilhelm Erik Svedelius, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drägter, som också i dag gått man ur huse med kvinnor
och barn, — det vackra monumentet öfver den gamla
källaren, där Tomte-Matts hustru gömde den förföljde
befriaren, och slutligen talarstolen med de gamla svenska
färgerna och i den, den lille mannen med den kraftiga
stämman, hvars kärnfulla ord klungo ut i den klara
höstluften och nådde till de aflägsnaste delarne af platsen —
det var en frisk, härlig feststämning i allt detta, en
stämning, som meddelade sig åt alla. Det var rörande att se,
hur det resliga, allvarliga dalafolkets ögon bokstafligen
hängde vid talarens mun, när han i raska drag skildrade
befrielseverkets början, motgångar och slutliga framgång;
det var upplifvande att se den berättigade själfkänsla, med
hvilken allmogen åhörde skildringen af slitningarna mellan
den barske kungen och deras lika barska förfäder, hvilka
dock slutligen måste böja sina styfva nackar och lära sig
blifva en »lydig landsända» eller också en ödemark.
För den, som skrifver dessa rader, var det också i hög
grad öfverraskande att i den på talarstolen, allas tankar
och blickar fängslande vältalaren, igenkänna den lille
underlige passageraren, som på ångbåten från Stockholm till
Gefle tre dagar förut gått fram och tillbaka på
akterdäcket, insvept i en tämligen oborstad tulubb, och som
oupphörligt språkade med sig själf, under det att det ena
än godmodiga, än sardoniska löjet aflöste hvarandra
omkring hans läppar. Han hade från första stunden fäst min
synnerliga uppmärksamhet vid sig; men på ångbåten hade
jag icke vidare brytt mig om att forska efter hvem han
var — förmodligen någon gammal köpman eller förvaltare
från någon af städerna eller bruken, tänkte jag — i Gefle
hade jag förlorat honom ur sigte, och nu återfann jag
honom här och återfann honom som medelpunkten i den
fosterländska minnesfesten däruppe; fick i honom lära
känna vetenskapsmannen och historikern, som i grund och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
