Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Vilhelm Erik Svedelius, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
botten kände den tidens skaplynne, som han skildrade,
dalasonen, som väckte till nytt lif sin födelsebygds ärorika
minnen, och vältalaren, som just genom sin enkla, ärliga
rättframhet visste att anslå de skärast ljudande strängarne
i den vida åhörareskarans bröst. Och i det minnets
återsken står han klarast och bäst utpräglad för min hågkomst,
den varmhjärtade, egendomlige, naive, kunskapsrike och
redbare forskare, den något skrattretande, men mycket
mera vördnadsväckande gamle hedersman, som i lifstiden
bar det förtroliga smeknamnet: »gubben Sved».
Ännu blott några data ur hans lif. Han föddes i Köping
den 5 maj 1816, blef student i Upsala 1831 vid femton
års ålder, promoverades till doktor 1839, förordnades 1840
till politices docent vid Upsala universitet, förestod
Skytte-anska professuren 1846-47, utnämdes 1856 till professor
i historia vid Lunds universitet och återvände till Upsala
som Skytteansk professor den 9 maj 1862.
Svedelius invaldes i svenska akademien 1864, var
rektor magnifkus 1868-69, och erhöll vid fylda 65 års
ålder sitt afsked med pension den 23 december 1881.
Sedan lefde den gamle i sitt kära Upsala i frid och
ro, älskad och ärad af den nya ungdom, som samlades
kring fanorna och som visste, att den lille mannen var en
af stormännen på andens område, liksom han var en af de
ädlaste på hjärtats och karakterens. Den 26 februari 1889
blef hans dödsdag; men minnet dör icke så snart, —
hvarken af hans verksamhet eller af hans personlighet.
Traditionen skall fortplanta sägnerna 0111 den senare, —
hans efterlemnade arbeten skola draga försorg om, att den
förra icke förgätes, och på detta sätt skall minnet länge
fortfara att linda sina friska kransar kring »gamle Sveds»
lifsgerning och namn.
Fr. H—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
