Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historiska och politiska visor» (1853). Redan som student
hade Cavallius utgifvit början till ett småländskt
dialektlexikon. Fortsättning skulle väl följa, tänkte han; och på
de tjocka bundtar, hvilka innehöllo hans samlingar af allt
det forntida, som hans själ kär hade, såg han med stor
glädje och liflig längtan efter den fritid, då han skulle få
bearbeta materialet.
Men fritiden lät vänta på sig. Arbetet skulle föda
sin man, och en växande familj därtill, »folklore» hörde
den tiden just icke till arbete som gaf bröd. Men med
friskt mod, rask företagsamhet och klok sparsamhet fann
Cavallius väg igenom de många amanuens-åren, för
framtida befordran litande till sina Ȍdagalagda kunskaper och
i öfrigt bevisade välförhållande», skäl som pläga anföras
1 kungliga fullmakter.
o O
Men — ingen känner sin morgondag. Cavallius hade
en gång försökt att i ett »historiskt skådespel» omsätta
några Värends-minnen och fått detta drama, »Dackefejden»,
uppfördt på kungl. teatern (1846). Han hade tagit verksam
del i stiftandet och ledandet af »Konstnärsgillet», som ville
samla hufvudstadens spridda intelligenta krafter till samverkan
för ekonomiska och sociala mål. Han hade vidare, när
»mars-dagarne» 1848 gjorde många af hufvudstadens höga
vederbörande yra i mössan, varit med om bildandet af en
»civilbevakning» å kungl. slottet (där kungl. biblioteket
då var inrymdt) och med ord och gerning bidragit att
stilla farhågorna uppe i »fyrkanten >. När därför det ofta
förnyade ropet 0111 en litterärt bildad chef för kungl. teatern,
i stället för en hofman, hos konung Oskar I nått icke
blott till örat, utan till tanken, och han beslutit att en
gång försöka med en »simpel litteratör» — tillkallade han
Hyltén-Cavallius, för hvilken han i flera år hyst personlig
välvilja. Och Cavallius var icke den, som vägrade gå dit
hans konung önskade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
