Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och voro kanske icke alltid lika lojala mot Cavallius, som
han mot dem. Snart nog tillföll ledningen den kraftigaste
viljan — men direktören bar hundhufvudet. Hans goda
afsigter kommo ej sällan på skam genom oklokt utförande
— t. ex. vid elevskolans återupplifvande. Men han
ordnade förvaltningen, lyckades af riksdagen erhålla förökadt
anslag, ökade lönerna så godt sig göra lät, inskränkte
underbalansen och kunde visa på en i allmänhet
oklanderlig repertoir.
Emellertid förlorade konung Oskar redan 1857
förmågan att föra regeringen och kronprinsen-regenten såg
hellre personer af annat skaplynne, än Cavallius, i den
förtroliga omgifning, till hvilken teaterdirektören enligt
häfdvunnen sed borde ega tillträde. Han mötte väl
tid-ningsklandret mot Cavallius med dennes utnämnande till
Förste direktör, 1858, men den sedvanliga befordringsrätten
i ordinarie embetsverket, under fortsatt tjenstgöring
annorstädes enligt kungligt uppdrag, vägrades Cavallius 1859
och när kröningsfesterna i maj 1860 voro öfverstökade
erhöll Cavallius en »provisorisk» efterträdare i kung Karls
vän Daniel Hwasser.
Efter fyra års nitiskt, redbart, 0111 ock i viss mening
otillfredsställande arbete med kungl. teaterns ledning såg
sig Cavallius aflägsnad från denna bana — »just när han
börjat blifva litet varm i kläderna, just när han börjat
komma något in i sitt fack och börjat fatta hvad en teater
verkligen är,» skref Aftonbladet, som lika litet som andra
tidningar sparat på förkastelsedomar öfver hans åtgärder, medan
han satt vid styret, men nu till och med befarade, att han till
lön för sin undergifvenhet för en kunglig vilja skulle få
»skörda en behandling, hvilken liknar den utkramade
citronens». Från kungl. biblioteket, dit han hellre än gärna
återvändt som vice bibliotekarie, såg han sig genom
tjenstens besättande året förut med en yngre amanuens i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
