Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cavallius bosatte sig vid medlet af 1860-talet i Värend,
först på »Stora Målen» i Moheda socken, sedan på
Sun-nanvik i Skatelöf, en slägtegendom, som han 1870 lyckats
återförvärfva. Nu, på landet i sin hemort, lefde han åter
upp, ehuru fortfarande krympling, och realiserade i
praktiken sina vackra teorier om en jorddrotts pligter.
Kronobergs landsting invalde honom 1866 i den nya riksdagens
Första kammare, men han afsade sig, efter närmare
betänkande, det hedrande uppdraget. 1869 var han dock i
Stockholm, när Svenska Fornminnesföreningen stiftades, och
när dess första årsmöte hölls i Vexiö 1870 utsågs Cavallius
till ordförande och öppnade förhandlingarna med ett tal, i
hvilket hans hjärtas kärlek gaf sig luft i ord, hvilka
mäktigt anslogo åhörarne. Han skildrade, hur storhetstidens
stolta själfaktning efterföljts af ren missaktning för allt
svenskt. »Den nationela andan hade inslumrat, liksom
sagans kungadotter» . . . men Sången väckte henne,
»tonerna af den svenska folkharpan, ånyo strängad af Gei jer
och Afzelius, och svenska folket igenkände de gamla kära
ljuden».
»Då blomstrade äng, då löfvades hult,
det månde de harposlag vålla.»
När ett nytt slägte vuxit upp, som lärt akta sig själf
i sina minnen, då, hoppas talaren, »skall väl någon med
tacksamhet minnas de män, hvilka i en brytningstid vetat
föra våra svenska runor så väl med den äran.
Och däri har han rätt. Cavallius själf har bland
brytningstidens män en hedrad plats för sin kärleks, sitt
arbetes skull, och den nytta hans samlingar göra
vetenskapen, förringas icke i nämnvärd mån däraf, att
vetenskapen af Cavallii material drager andra slutsatser, gör
andra förbindelser, än han trott sig kunna göra. Den
kritiske forskaren och den kärleksvarme samlaren behöfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
