Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Johan Arrhenius, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit dagens lösen och redan under sina botaniska
vandringar hade Arrhenius känt intresset för denna riktning
af verksamhet röra sig inom honom. Han for till
Tyskland, där vetenskapsmän voro lärare vid landtbruksskolor
och skrifvit vidlyftigt om »rationel» landthushållning, och
återvände med planer för tillämpningen af de nya lärorna
i Sverige. Han blef 1842 medlem af Upsala läns
hus-hållssällskap, kom snart in i förvaltningsutskottet och
uppträdde i januari 1844 vid sällskapets sammankomst med
ett föredrag om Vexelbrukets grunder. Detta föredrag
mottogs med stort bifall, trycktes flera gånger och blef
af-görande för hans framtida verksamhet. Arrhenius blef
hushållssällskapets sekreterare och i denna egenskap nitiskt
verksam för öppnandet af den långa serien af allmänna
och särskilda landtbruksmöten, vid hvilken Arrhenius aldrig
saknades som ordnare, ledare, talare, vid hvilka han aldrig
tröttnade att upprepa samma sak tills han märkte att hans
ord lyckats tränga fram att påverka andras åtgärder. Och
han talade icke blott, han skref; i tidskrifter, i tidningar,
i ströskrifter, i böcker lågo Arrhenii råd och anvisningar,
upplysningar och erfarenhetsrön snart i tusen hem, mer
och mer mötta med uppmärksam tillit.
När högre landtbruksläroverket på Ultuna, invid
Upsala, inrättades (1848), kallades Arrhenius till dess
föreståndare och erhöll som sådan (1850) professors namn,
heder och värdighet. Från Ultuna kallades han till
Stockholm (1862), där han som sekreterare i
landtbruksakade-mien fick verka tills åren kräfde hvila. Det var 1881,
han drog sig tillbaka.
»Nämn en landtman. som ej känner
hvad Arrhenii lifs verk är> . . .
k vad skalden vid afskedsfesten, och ännu gälla de orden,
liksom årtionden förut. Ty Arrhenius nedlade icke sin
penna, fastän han afträdde från sin administrativa ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
