Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Johan Arrhenius, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till akademien och landtbruket. År efter år ökades antalet
af hans skrifter och af dessas upplagor. 1888 fick han
utgifva »femte öfversedda och tillökade upplagan» af sin
»Handbok i svenska jordbruket», hvilken under trettio år
i Sverige och dess grannländer spridt gagn och kunskap.
I det korta förordet till femte upplagan anbefaller han
särskildt till landtbrukarens uppmärksamhet de ord han i
nionde kapitlet, om de olika åkerbrukssätten, yttrar 0111 vårt
framtida landtbruk. Det är icke i tullskydd, han ser rätta
vägen för jordbrukets lyftande ur sitt betryck, det är i
ökad insigt i jordens behandling och yrkets utöfvande,
hvilken insigt måste leda till bättre skogsvård,
inskränkning i sädesodling, ökande af foderväxtodling med däraf
beroende förhöjd boskapsskötsel och mejerihandtering. Så
kan äfven en »intensivt bedrifven sädesodling» komma till
full rätt.
»Vår jord är icke otacksam», försäkrar Arrhenius,
men den lider brist på tillräckliga arbetskrafter. »Vi ega
ännu ej på långt när den folkstock, som erfordras för att
fullständigt och väl sköta den jord, som redan blifvit lagd
under plogen, ännu mindre all den, som endast väntar på
att blifva odlad för att sedan lemna ymniga skördar,
tillräckliga att föda en mångdubbel befolkning mot den
nuvarande.» Vårt land är icke fattigt, fortsätter den gamle,
»det är rikare och det eger, äfven under närvarande tryckta
tider, en mera välmående befolkning än de flesta andra
länder.» Sådana ord äro icke moderna bland de nu
ton-gifvande landtmännen i den svenska riksdagen och de
svenska landstingen.
Det fans emellertid vid den nya riksdagsordningens
begynnelse ett landsting, som invalde Arrhenius i Första
kammaren, där han under sex år med nit och allvar skötte
representantkallet. Han arbetade för förbättrade vilkor för
skogsvård och folkuppfostran, han var medlem af 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
