Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Mathilda Gelhaar, af Frans Hedberg - Anna de Wahl, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugna vrå borta i Smala gränden, kunna blicka tillbaka på
den tid, då hon var med i elden, och då man kunde
andas mellan de gånger man uppträdde. Hon har nog
också mer än en gång sagt till sina närmaste, att hon för
sin del ansåg det bättre att endast sjunga så pass ofta, att
man icke hann blifva glömd, än att tvingas fram så
oupphörligt, att publiken börjar tycka, att man kommer för ofta.
Och fråga är, om hon inte hade rätt i den saken.
Glömd blef hon icke, medan hon sjöng ännu, glömd blir
hon nog inte heller, sedan hon tystnat och är borta.
Därtill var hennes begåfning för rik och hennes verksamhet
för omfattande. Kanske skulle hon icke nu fylla måttet
för de stegrade anspråk, dem vår tid eger; men det är ju
redan mycket att vara nog för sin egen tid — i synnerhet
när denna tid har så lysande traditioner som hennes.
Fb. H—g.
Anna de Wahl.
När Anders Selinder i slutet af 50-talet uppsatte sin
elevteater, som först uppträdde i Davidsons norra
paviljong och sedan på den då nyinredda
Ladugårdslands-teatern, var det ibland de unga eleverna en flicka, som
redan från början väckte lifliga förhoppningar 0111 sig, och
det fastän hon, bokstafligen taladt, ännu inte trampat ut
barnskorna, ty hon var bara 11 år när hon först
uppträdde på scenen. Den unga flickan var Anna
Lundström, sedermera ännu bättre känd och uppskattad under
namnet Anna de Wahl.
Begåfvad med en mycket nätt figur, ett behagligt
och tilltalande ansigte och en icke stor, men särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
