Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol och pannkaka. Dikt af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt det som tyngst i mina tankar vägde,
allt det jag skönast ibland skatter egde
i smakfull ordning hade där jag hopat
- nu är det stulet eller undansopadt.
Dit skulle jag ha fört den högltillbedda,
den efterlängtade, den aldrig sedda,
där skulle vi vid skvmningstiden sitta
och på hvarandra och i brasan titta.
Jag skulle lagt min stolta furstehjässa
i sammetsklädda knän hos min prinsessa
och sett det färgspel hennes ögon speglat
och huru drömmar öfver djupen seglat.
Och lugn och glad och kär jag skulle skrutit
om storverk, som jag utfört och beslutit.
Hon skulle kysst min panna varmt och stilla
och hviskat: »utmärkt bra, min gosse lilla!»
Ett snöpligt slut tog hela kärleksdramen
— jag fick ej reda på den sköna damen.
De vackra taken ligga nu på backen
och amorinerna ha brutit nacken.
Det är omöjligt att bo kvar i huset,
nu vill jag skaffa bort det myckna gruset
och stommen vill jag ge den sista sparken
och jämna allt, som ännu står, med marken.
Och pietetens tårar vill jag svälja,
med sorg i hjärtat vill jag gå och sälja
åt samlarvurmar eller tafveljudar
hvad som är kvar af mina spruckna gudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
