Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol och pannkaka. Dikt af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sol oeh pannkaka.
Den sköna byggnaden jag bygt har krossats,
i årens lopp ha alla fogar lossats
och alla krampor, alla spik och skrufvar,
och i ruinerna bo möss och ufvar.
Det stolta tornet, högt som Gaurisankar,
jag bygt så djärft af unga käcka tankar,
har böjt sin panna djupt och vittrat sönder,
till grustag kan det nyttjas nu af bönder.
Och mossan grönt på gistna murar sömmar
kring fresker målade med framtidsdrömmar,
och med panelen stormen hårdt förfarit,
och ingen ser hvar stuckaturen varit.
Och nischerna, där mina gamla gudar
i naken skönhet eller marmorskrudar
sett ner med nåd på mig och andra fromma,
de äro sönderfallna eller tomma.
Bland golfvens längesedan ruttna bräder,
där fantasierna i silkekläder
som unga fröknar svängde sina fötter,
där trängas enarnes och ljungens rötter.
Men ser jag noga, varsnas ännu spåren
bland fallna väggar efter korridoren,
som mattlagd ledde till de där gemaken
med amoriner målade i taken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
