Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes mörklockiga hufvud, kinderna rodnade, och ögonen
lyste af lifsglädje. Då hon fick se modern, gaf hon till
ett jubelskri, började vifta med händerna och ropade af
alla krafter: »Titta på mig. . . titta på migl»
Därefter höjde hon bägge händerna öfver hufvudet,
böjde den smidiga kroppen framåt och gjorde så det många
fot höga språnget ned i vattnet, som hon klöf med sina
uppsträckta händer och hvari hon under några sekunders
förlopp helt och hållet försvann.
Fröken Lilly riktigt hisnade, där hon stod, och grep
ängsligt hofrättsrådinnans hand.
»Hvilket språng!» hviskade hon, »det kan aldrig gå väl!»
Men i detsamma syntes ett litet mörklockigt hufvud
på vattenytan, och strax därefter dök där upp ett frustande
och skrattande barnaansikte, med ett par spelande ögon,
som kastade en triumferande blick på de häpna åskådarne.
Nu var det en af gossarne, som visade prof på sin
skicklighet. Han var nästan ännu djärfvare, han dröjde
ett par minuter under vattnet, stupade kullerbyttor på
botten o. s. v. Så började han och flickan att brottas,
tryckte ned hvarandra under vattnet och jagade hvarandra
rundt omkring bassängen. Det var ett stim och ett väsen,
så att man nästan kunde bli yr i hufvudet; de smärre
barnen, hvilka ännu ej voro så skickliga i simkonsten,
behandlades utan miskund af de större, kastades handlöst
ned i bassängen, där de lågo och skreko och sprattlade
som små grodungar på rygg, ända tills någon af syskonen
gaf dem en spark, så att de kommo rätt igen.
Fröken Lilly betraktade den intagande scenen med
det djupaste intresse och med ett förtjust, drömmande
leende i sina vemodiga ögon. Allt omkring henne var så
underbart vackert, att hon nästan kände sig förvirrad häraf;
denna naturens och lifvets skönhet, som så plötsligt
kommit emot henne, steg henne åt hufvudet liksom en stark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
