Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döfvande blomsterdoft. Den rena, milda juniluften låg så
strålande blå öfver hela naturen, skogar ne stodo i sin
rikaste midsommarsgrönska, vattnet var så friskt, så
lockande klart med den spegelblanka ytan, öfver hvilken då och
då drogo små krusningar af den lätta middagsbrisen. Och så
dessa hvita, smidiga barnakroppar, som summo af och an,
dessa täcka, skrattande, rödkindade ansikten, som än döko
upp, än försvunno i de hvitfradgande vågorna, dessa
jubelskrik, som vibrerade af otämd lifsglädje.
Det kom så besynnerliga tankar och bilder för fröken
Lilly. I inbillningen såg hon en sommarafton med
eld-rödt sken vid horisonten och en korsväg, på hvilken en
ung man och en ung kvinna gingo åt hvar sitt håll. Den
unga kvinnan grät tyst, medan hon långsamt rörde sig
framåt. Men nu förändrade fröken Lilly scenen, hon lät
de bägge unga gå åt samma håll och med armarne kring
hvarandras lif. Och så diktade hon en ny lefnadssaga, en
som kunde ha blifvit verklighet — en saga 0111 små
sön-driga barnstrumpor, små nedfläckade koltar, små skrikande,
stojande varelser, som rörde sig omkring henne, som
plaskade i vattnet och skrattade och jublade emot henne
alldeles som de här . . .
Men i detsamma reste sig en annan syn: två små
rum inåt gården, mörka, tysta rum, där aldrig en
barnröst hörts, rum, där lifvet rinner bort i minnen och
drömmar, medan Bijou sakta snarkar på dynan i den storblommiga
förmakssoffan, och eftermiddagssolen lyser på den hvita
husväggen midt emot fönstret.
Det föreföll fröken Lilly som 0111 någonstädes en sträng
brustit med ett klagande ljud. Hela den sköna stämningen
var förbi; en känsla af retlighet och afundsjuka smög sig öfver
henne och afkylde henne. Hu så kallt vattnet såg ut! Kunde
det verkligen vara nyttigt för barnen att vara i det så där
länge? Och var det rätt, att de stora så där misshandlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
