Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men revisorn redde sig märkvärdigt bra.
»Ja, det är Lovisa, det,» svarade han och strök den
lilla flickans kind, »men farbror tycker, att det inte skulle
vara snällt att skaffa sig små barn, då han inte har någon
mamma att ge dem. Ty små barn trifvas allra bäst och
äro allra lyckligast hos sina mammor, inte sant?»
Lissa svarade ej. Hon såg blott på revisorn med
en undrande blick, liksom hade hon tänkt: »hur kan en
så’n där gammal, dum farbror säga så bra och kloka saker?»
Men nu började fröken Lilly tycka, att revisorn fått
allt för många bevis på den lilla flickans ynnest, hon
vill hafva litet däraf, hon också. Karamellasken kom
således å nyo fram ur piraten och fick tjänstgöra som lockbete.
Lissa såg några ögonblick betänksamt på tanten, som
småleende nickade och vinkade åt henne, men hur det
var utöfvade karamellerna sin trollkraft, och trots revisorns
energiska försök att hålla henne fast, gled hon så
småningom ned från knäet, gjorde sig lös och gick med
händerna på ryggen och ögonen oafvändt fästa på den
främmande tanten, långsamt emot karamellasken.
»Se där, lilla Lissa, tag nu, mitt hjärtegryn!»
uppmanade fröken Lilly förtjust.
Lissa sträckte försiktigt fram sin ena hand, tog en
karamell och stoppade den därefter, alltjämt med sina
stora, forskande barnaögon på fröken Lilly, in i munnen.
»Kom nu och sitt hos tant!» fortfor fröken Lilly,
i det hon tog Lissa om lifvet och, trots den lilla flickans
motsträfvighet, lyfte henne upp i knäet. Så började hon
jollra och prata och berätta sagor för att muta sig till
den lillas ömhet, och Lissa lyssnade nådigt, under det
att stackars fröken Lilly nästan hade hjärtklappning af
längtan efter en smekning eller ett förtroendefullt leende.
Men det var, som om fröken Lillys ifriga
bemödanden att göra sig omtyckt, gifvit den lilla, klippska flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
